rest in peace

Första och förhoppningsvis sista gången på väldigt länge som jag använder den rubriken.

Egentligen, innerst inne, blev jag väl inte förvånad när pappa ringde och berättade. Och det hände på det allra bästa sättet möjligt. Att bara få somna in, med alla i närheten. Det där med att vänta tills alla sagt farväl är så sant. Men även om det hände på finaste möjliga sätt kunde jag verkligen inte föreställa mig hur tomt och jobbigt det skulle kännas. Och jag var inte alls förberedd på att det skulle hända. Jag har alltid tänkt att min farmor var odödlig och att hon alltid skulle finnas där, så otroligt stark.

Jag är så glad att vi var och hälsade på dig för bara någon vecka sen. Och jag är så glad att du fick somna in i lugn och ro, och att farfar hann komma och säga hejdå. Men jag är så ledsen att du inte finns mer, och framförallt så är jag ledsen för farfars skull. Jobbigt att ni är så långt bort, men vi ses snart!

Vila i frid. Jag kommer sakna dig, Margareta Lundberg

 

Kommentera här: