Fan.

Jag hatar att jag älskar dig. Så jäkla kliché. Så jäkla sant. Så jäkla frustrerande. Vill skrika. Hjälper inte. Vill gråta. Hjälper inte. Vill härifrån. Hjälper inte.
 
Fuck you
 
Jag brukar alltid ha säkerheten. Kontrollen. Vill alltid ha kontroll. Men inte med dig. Och jag vet att det är en jäkla chansning. Men det var liksom värt ett försök. För det där med full kontroll har ju inte fungerat. Uppenbarligen.
Och därför, just därför, tänkte jag att det här kanske var grejen. Det var nu jag äntligen kunde vara mig själv, bara vara. Men så fort man har släppt kontrollen, då kan man ju förlora.
 
Det är ju inte jag som bestämmer längre. Du har ju kontrollen, och jag hatar det!
 
Tänker att det kanske inte är värt det. Fast jag vill. Av hela mitt hjärta. Men hjärnan säger nej, det är inte värt det. Mina kompisar säger nej, det är inte värt det. Men hjärtat säger ja. Och hjärtat vet ju precis hur det känns. Exakt hur det känns. Fast om möjligt är hjärtat lite partiskt. Ganska partisk. Jävig skulle man nästan kunna säga.
 
Men helvete. Vem bestämmer då? Jo, det gör du. För du har kontrollen. Du bestämmer att det ska vara såhär. För det är lättast så, för dig.
 
Fan. Så jäkla frustrerande.
 
En minut. Nej, trettio sekunder. Eller kanske tio sekunder. Det hade nog räckt. Jag tror du hade hunnit förstå. Du hade hunnit känna. Okej, det kanske behövs en minut. Då hade du förstått. Se vad som hände. Se vad jag vill. Förstå vad jag vill. Bara en minut av ditt liv. Ett litet steg för människan, ett stort för mänskligheten. Nej, här är det tvärt om. Ett stort, riktigt stort, steg för dig.
 
Tillit? Vadå tillit? Jag har sällan tillit, till någon. Ta det inte personligt. Det har vart så länge. Och om du tänker efter vet du precis varför. Jag är lite trasig, och du sa att det var okej.
Så ja, jag har svårt att lita på folk. Spelar ingen roll vem det är. Jobb, förhållanden, vänner, myndigheter. Det är svårt. Återigen. Att ge någon annan kontrollen, vågar inte.
 
Vill trycka på paus. Eller spola tillbaka. Eller spola fram, se vad som händer. Kontroll. Men what’s meant to be, is meant to be. Eller?

Kommentera här: